16 år & mamma

Hampus vaknade nyss för att äta lite grann, ersättning blev det eftersom att min mjölk inte räcker till längre, han blir aldrig mätt på den.
Men i alla fall så var det inte det som jag skulle skriva.
jag ville skriva av mig lite nu bara.
När hampus hade ätit ett tag & sen somnade om igen i mina armar så låg jag i flera minuter & bara tittade på honom, jag brukar göra så ibland, hela jag fylls med lycka & jag blir så himla stolt.
Varför fick just jag världens finaste son?
Tänk att han är min!
Det spelar ingen roll hur mycket han gnäller & bökar, jag älskar han obeskrivligt mycket för det, lite skrik är bara småproblem, det varar inte förevigt, det gör mig ingenting.
Det är dom små stunderna som gör det hela så värt det!
Total lycka, min stolthet, min prins.

Jag är så lyckligt lottad som har Hampus, & inte bara han för den delen,
min fina Richard också.
Min lilla familj, mina pojkar.
Dom gör livet värt att leva ♥ .